Byn Matsdal ligger mitt emellan norra och södra Gardfjället, vid foten av Grapsan. Som besökare skall Du inte förvånas av mötet med fritt gående kor längs vägen eller i skogen.
Att stanna vid Lillsjön och koka kaffe eller bara sitta och njuta av utsikten, avgör Du själv.
"BullerFallet"
Ett besök till denna otroligt vackra och märkliga plats
rekommenderas.Åk vägen igenom byn västerur mot Kanans land. Ja, Du läste
rätt, att gårdarna vid vägens slut fått ett bibliskt namn förstår man
när vandringen de ca 2 kilometerna fram till "Bullerfallet" är
tillryggalagda. Glöm bara inte att gummistövlar är ett måste, då Dalsån passeras vid ett s k vadställe. Missa inte heller möjligheten att smaka de vilda vinbären som växer längs stigen.
Bullerfallet>
Att beskåda Dalsåns deltalandskap i fågelperspektiv, är garanterat en upplevelse utöver det vanliga. Det finns två vägar att välja på: Den ena startar mitt i byn och den andra ca 1 kilometer väster om hembygdsgården. Sträckan upp är ca 2,5 kilometer. Den västra uppfarten är något längre med inte så brant som den mitt i byn. Vid torr väderlek går det bra att gå i lättare skor.
Bya historia
Det var oro i landet, krig och rörigt. En
del sökte sig då till ödebygden, för att där söka sin utkomst och undgå
att bli uttagna till soldater. På den tiden var de som bodde i Lappland
befriade från att vid krig bli uttagna till soldater. Det kom en
familjen vandrande upp mot fjällen från Dalarna. Det var Mattias Bjur
med familj, som lade grunden till Matsdals by ????. Mattias var ingen
ung man när han sökte sig upp till denna avlägsna fjälldal, men han hade
två starka söner, som hjälpte honom att bryta bygd. Deras första bostad
skall ha varit en kåta. Vad livnärde de sig då av? Till en början innan
de hunnit odla upp någon åker, livnärde familjen sig på
boskaps-skötsel, jakt och något fiske. Då var det gott om hare, ekorre,
tjäder, orre, järpe och ripa dock var det mindre gott om älg. I ån som
flöt genom dalgången fanns det stenbit (forell) och öring.
De första fotogenlamporna kom i bruk på 1860-talet. Järnspisar
och kaminer började användas i slutet av 1890-talet. 1910 fick byn post
med lantbrevbärare, en gång i veckan från Umnäs, Stensele socken.
Telefon fick byn 1918 och landsväg 1933. Den 15 november 1946 fick byn
elkraft. Till julen 1960 elektrifiserades de sista gårdarna längst i
öster och längst västerut, i Kanan.
Hämtat ur "Matsdalsbor i ord och bild"
av Arne Ringlööf
©2000 Dikanäs Bygdeförening Foto Sten-Owe Wästerlund